Jag gick av jobbet kl.16 på onsdagen och cyklade hemåt. Väl hemma intog jag en snabb måltid och hoppade in i duschen så att man luktade lite gott som omväxling. Jag hann inte mer än att klä på mig och packa väskan så var det dags att bege sig till tåget. Jag såg knappast fram emot tågresan men jag visste att den skulle vara mödan värd. Kl.17.46 rullade tåget in på perrongen i Töreboda och jag klev på. Dryga 3 timmar senare klev jag av i den kungliga hufvudstaden (Stockholm...duh!). Där mötte jag Anders och Love, vilket var planerat. Som bonus var både Robin och Mujan med. Hurra! En hel drös med trevliga människor! Anywho, off to the spelställe för kvällen. Det tog inte många minuter att gå dit, till Harry B. James.

  
Tre på väg...å Love som äter.

Precis när vi svänger runt hörnet in på Regeringsgatan så ser man Harry B. James typ hundra meter längre fram. Just när vi närmar oss ser vi hela Loudness kila in genom dörren. Vi var kanske tio meter sena! Jag vart lite lätt ilsk att vi missade dom men jag tog det ändå med ro. Sen gick vi in och började med förfriskningar. Jag drack en Red Bull & Vodka för första gången sen tonåren. Den var rätt smaskig faktiskt...men alldeles för liten. Mer öl!

Det var väldigt dåligt med folk när vi satt där på haket kl.22. Jävligt märkligt anser jag då Loudness är (okej, har varit) jävligt stora. Dom var det första japanska hårdrocksband som fick skivkontrakt med ett stort amerikansk bolag. Var väl kanske 50 pers där, det inkluderade svärbror Juha. Ja, det heter svärbror. Jag var rätt säker på att det bara var Loudness som spelade denna afton och trodde, enligt utsago, att dom skulle börja lira kl.21.30. Men varken Loudness eller det stundande förbandet började föränn runt kl.23. Jag borde ha tänkt "This is gonna be a looong night..." men det gjorde jag inte. Jag härjade på som vanligt. Jag minns typ inget av förbandet, jag fokuserade inte på dom, så här är istället några idiotiska bilder.

  
Kommentar överflödig.

Aaanywho (igen)... Förbandet lirade som dom gjorde. Minns att jag och Juha diskuterade att sångaren lät som Geoff Tate och gitarrist-bröderna lirat på M.I.T. i Hollywood. Dock var det inte minnesvärt, jag visste ju vad som väntade. Efter förbandet tog jag mig friheten att gå och ställa mig framme vid scenen för att garantera mig en bra plats...jag som hade tänkt hålla mig på behörigt avstånd...så det kan gå... Jag minns inte hur länge jag hann stå där men PLÖTSLIGT så kommer det in fyra gamla japaner och börjar lira HÅRDROCK! Surprice? I think not. FYHELVETEVADBRADETVAR! Jag räknade med att dom skulle promota den nya skivan "King Of Pain" och lira typ halva den och en sissådär fem gamla örhängen. Dom körde EN låt från nya plattan och resten från deras guldålder på 80-talet. Jag var helt salig! Det kan även höras på videon som jag kaaanske lägger upp på Youtube... Akira bränner av det ena feta riffet och solot efter det andra, Masayoshi spelar fett på basen, Masayuki är riktigt taktfast (och ser väldans mycket ut som Djingis Khan...så som man tror att han såg ut iaf) och Minoru...er fånig ut i sin hatt och sången hörs inte alls där jag står. Oh well, jag tycker att han har tappat stinget så jag är nöjd ändå.

  
Jag köpte en t-shirt också... 150 spänn!!!

Nu var klockan 01.30...pendeltågen slutar gå runt midnatt...hur FAN ska jag ta mig hem?! Vad gjorde jag? Jo, jag gick och köpte en öl till och väntade tills stället stängde. Bra val, eller hur? Föga men det skulle komma att "löna sig". Det hade väl gått en timme efter spelningen då jag såg att herrarna i Loudness skulle bege sig från Harrys. DET får jag ju inte missa. Så jag sprang ut och haffade Akira och Masayoshi för ett foto. Det hade jag även gjort med Masajuki tidigare under kvällen men Minoru missade jag helt. Typiskt men inte hela världen. Right. Efter fotot med de tu strängbändarna återvände jag tillbaks till Harrys men så sprang jag på den reslige trummisen (ja, det finns tydligen större japaner också...som inte är sumobrottare) och undrade lite käckt om jag kunde få en trumstock. That I got. Det är näst intill onödigt med sånt men fan vad kul det är! En trumstock som vad totalt sönderbankad (Masajuki spelar HÅRT!). Glad i hågen återvände jag in och fortsatte festa tills dom stängde.

"Så var det dags att gå hem", tyckte vakten. So we did. Jag hade insett att det går nattbussar hem till Huddinge. Min home(o)boy Love hjälpte mig hitta rätt buss hem från Åhlens så att jag äntligen kunde ta mig hem. Anders tappade jag bort. Hmm... I alla fall... Bussen gick bara till stora vägen så jag fick gå sista biten till Visättra. Jag hann knappt ens komma innanför dörren, kl.5 på morgonen, innan jag låg i sängen och sov. Söta drömmar!

Fy fan i helvete, vad bra spelningen var igår! Dom spelade i stort sett bara hits från fornstora da'r med undantag för en ny låt. Nej, inte "King Of Pain". Jag ska göra ett längre inlägg senare, när mina hjärnceller har landat på rätt plats igen efter ordentligt moppruskande igår.

Imorrn var det dags igen. Fan, vad kort helgen är! Kan ju också bero på att man jobbar lördagar. Har snart avverkat halva min tid på E-lux för den här gången. Ska bli skönt att slippa den.

På onsdag blir det Loudness!

Yex box, lördagsarbete nästa. Det är väldigt bra ekonomiskt men när ska man vila då? Får göra det till hösten, ska ju plugga då. Med lite tur (?) blir det jobb nästa helg också. Som sagt, bra betalt. Kanske kan fixa det som är fel på bilen då...? Eller betala av banklånet...? Det senare låter faktiskt lockande...men det första också...fan...

Jag är så glad! Jag har äntligen fått högtalaren såld. Det tog sin tid men det var det värt. Jag sålde den för ett par veckor sedan och fick pengar nästan direkt men köparen kom inte och hämtade låddan. Sen skrev han till mig och sade att han kunde komma och hämta den i slutet på månaden. Det är ju onödigt lång tid så då föreslog jag Bussgods mot en extra ersättning. Det var helt okej, tyckte han.

Eftersom jag skulle till sjukhuset för provtagning före jobbet idag så tog jag med mig högtalaren för att förhoppningsvis få den skickad redan på morgonen. Mitt problem: provtagning kl.7, Bussgods öppnar kl.8. Kl.07.30 var jag färdig på sjukan och åkte till Bussgods-terminalen på vinst och förlust i hopp om att det var nån där, annars hade jag väntat. Jag kommer fram och går ur bilen för att lassa ur lådan. Just som jag öppnar bagageluckan och grabbar tag i högtalaren så kommer det en bil med en välbekant förare - Göteborgar'n. Jag frågade lite försynt om han kunde ta emot mitt ärende direkt, han svarade ja. Helt strålande! Så kl.07.35 checkade jag in högtalaren för vidare bortforsling. Eftersom jag är så förbaskat trevlig (och halvt stammis på Bussgods numera) så "råkade" han glömma att mäta försändelsen, vilket gjorde att jag betalade 100 spänn mindre än vad det egentligen skulle kosta. Helt jävla lysande! Så jag fick totalt 1800 spänn för lådan när jag eg. ville ha 2000. Jag är nöjd.

Handla på Jula! Vad gött det är med "långhelg"! Ska sova som bare den i min nya säng...fast jag lär väl inte vara trött nu när jag kan vara trött. Typiskt.

Varför är man bara förbannad när man är på jobbet? Riiiktigt jävla skumt.

Det är faktiskt lite fräckt att Ers Höghet kommer till lilla Svedala. Är inte ofta som riktigt kungligheter kommer på besök. Jag menar förstås Loudness! De japanska råkkarna intar Harry B. James' scen den 21:e juli och jag överväger att ta ledigt från jobbet för att åka till den kungliga hufvudstaden för att se dom. Lär inte vara så många fler sånna chanser har jag en känsla av, dom är ju båda gamla och japaner. Får känna efter och se om det verkligen är värt det, jag förlorar pengar på ledigheten. Är det verkligen värt en hel dag?

I'm glad.

Jao, så är det. Jävla skoj att det ska bli typ 30 grader varmt till på köpet. Skönt att vi slutar kl.12.30, då har solen förhoppningsvis inte värmt upp kakburken till fabrik så värst mycket. Dagen går fort och jag får redigt med pengar som tack för hjälpen. Najs!