Nu ska jag äääntligen börja med den där förbannade inspelningen. Datorn är startad och handskarna är kastade...och tärningen...och säkert nån yxa också. Får dock skynda mig för "Det våras för Frankenstein" börjar kl.19. :)

Vi skulle ha spelat i söndags men Jens ställde in (igen). Så vi ska försöka köra på onsdag istället, FÖRE ishockeyn såklart...jag tror det var hockey på onsdag. Aja, det ger sig. Ska göra mitt bästa för att banda låtarna idag när Hanna och Ingrid (Hannas partner in crime) ska plugga sig smarta. Plugga = STÖR EJ! :) Det blir nog bra.

Fy skråen så spelsugen jag är! Plockade upp gitarren en sväng när jag lagade mat och smekte fram en rätt schyst fortsättning på en av låtarna jag gnuggar på. I dagsläget kallar jag den för "A walk in the park" för den låter verkligen så, man tar en promenix i parken. Har ingenting med att den ska vara enkel att spela...faktiskt! Den är inte skitsvår men man får hålla tungan i rätt mun.

Det har ju blivit så att man får försöka skriva schysta låtar på gitarr till Gubbaröra för jag är liiite osäker på om dom andra klarar av det. Jag försöker undvika förutfattade meningar men när jag lirade med Stefan vart det nä och det är ju faktiskt han som ska spela det "svåra" i låtarna, melodierna. Janne kanska har ett par feta låtar i bakfickan, vad vet jag. Och Jens kanske är en Timbaland. Jaja, det kan ju inte gå sämre än åt helvete.

Illustrativt foto av hur spelsugen jag är...typ...


Jag är också sugen på att banka trummor...

Delade ett par ord med kapellmästare Jan-Eric Jansson, ärad frontfigur i Gubbaröra, idag. Vi ska äntligen träffas och lira lite efter semester och julledighet. Var ju typ oktober sen sist! Men har ju riktigt dåligt samvete över att man inte spelat in låtidéerna än men jag får piska mig själv till att göra det på fredag-lördag beroende på när vi kommer hem från Örebro. Jag tycker ju själv att melodierna är riktigt bra! Den spännande utlösningen följer...

Är det verkligen dags för en hits-och-ballonger nu? Njaaa, inte riktigt än. Jag har hela huvudet full med låtidéer till Gubbaröra men dom kommer inte ur mig riktigt än. Har minst tre låtar som är så gott som färdiga och en del goda tankar på andra låtar. Har tänkt sätta mig och spela in på söndag men vi får se om jag känner mig kreativ då. Har alla förutsättningar...förutom en gammal Strata och Jazz-bas. Oh well, jag ska testa flera gitarrer och se vilken som kan tänkas passa bäst. Känner på mig att låtarna kommer att bli guld. Guld! Stora rubriker: "Gubbaröra får nyckel till stad", "Gubbaröra träffar president Obama", "Gubbaröra första bandet på månen", "Gubbaröra vinner på Lotto"...eller nåt. Det vore lite skoj om man kunde få lite positiva reaktioner på låtarna iaf. Helst fler än bandet, Hanna och mamma.

Just precis, det var just det det blev. Jag och min bandkollega Stefan var ute i replokalen och skulle skriva låtar. Det vart inte mycket av den varan, vi jammade istället. Han satt fast med sin gitarr, jag körde både gitarr och trummor lite om vartannat. Det var riktigt skoj att lira både gitarr och trummor. Fan, det började ju nästan låta bra när jag lirade gitarr. Var ju hur länge sen som helst som jag spelade mer än 5-10 minuter. Vi körde i 2.5h. Najs!

Jag förstår att ni (alla två) väntar ivrigt på en ny layout på bloggen. Det kommer, det kommer. Jag har varit lite väl lat på sistone och har dessutom inte haft så mycket tid att sitta vid datorn. Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge men bloggen ser snart ny ut.

På östfronten intet nytt. Därför har jag bara lagt in några nya länkar idag. Klicka på dom, annars blir det stryk! Jag menar det!!!

Inom en snar framtid ska jag lägga upp mitt första gitarr-inlägg här i bloggen. Japp, du läste rätt. Jag spelar gitarr också! Jävla bonde... Så kika in på bloggen ofta och ta med dig en kompis och fika för jag gillar fika. Det var underförstått att du ska fika med MIG då'rå...

Seså, gå å lägg dig!

Tjena, alla monsterdiggare!

Inlägg två i min terroristiska blogg behandlar ämnena Repetition och Gubbaröra. Det var just det jag gjorde i afton, repeterade med mitt band Gubbaröra. Okej, det är inte MITT band men du hajar poängen...hoppas jag. Anywho...

Jag åkte ut vid en halv fem för att justera, peta och vrida på mitt trumset så att det passade just mig. Tyvärr var jag tvungen att ha virveltrumman mitt framför mig vilket gjorde att jag inte har SÅ mycket utrymme för min egen kagge. Får ge fan i att andas när jag spelar, helt enkelt. På nåt sätt lyckades jag vrida till rätt bra ljud i hängpukorna men golvpukan får förbli ett mysterium. Ratt-ratt men no cigar. Men jag bankade ändå på den som om det var 1999. Mina nya dyra fina pedaler fick filtklubba så att dom lät lite mjukare men kaggarna gjorde att det ändå lät som ett disco när jag spelade med fötterna. Så kan det gå. Hi-hat stativet är ett mysterium ty jag fick inte pli på hur man höjer och sänker det vilket gör att locken bara ligger nån decimeter över virvelhöjd. Så kan man ju inte ha det!!! Ska skaffa mig en ny hi-hat och några fler stativ så att jag kan banka och slå hur mycket som helst, rent sporadiskt sådär. Dessutom kan jag inte ställa hi-haten så nära som jag vill så i nuläget får jag vrida över högerarmen nästan in i nästa rum för att nå. Så kan man inte heller ha det!!! Jaja, köpa mer grejor får det bli när jag har pengar till det. Bör nog skaffa mig en pall först.

Jag hade ju inte sagt ett knyst till mina bandkollegor om att jag införskaffat ett trumset så det vart en surprice när gubbarna kom in i repan. Janne tappade hakan, Stefan tappade byxorna, Jens tappade en krona och jag tappade förståndet i vanlig ordning. Jag var nöjd. Ingen kan vara missnöjd med ett rosa trumset.

Det var kul att träffa gubbarna igen. Jens hade jag inte sett sedan i somras och dom andra sedan vi spelade på teatern i oktober. Vi jävlas med varann i vanlig ordning, varför vara normal. Vi drog igenom en tio låtar där jag spelat endast några få tidigare vilket blev rätt intressant. Men jag är ju bäst så det gick ju...nja, sådär. Men det säger jag inte högt. Eller...ja...

Sen tog vi en kopp kaffe och en kaka och spånade om framtiden. Spelningar, inspelningar, hur många sockerkakor det egentligen går på ett ägg, Airbourne och en massa annat onödigt dravel. Same ol'e, same ol'e. Sen åkte jag hem och nu är jag här, hej hej.

I nästa vecka ska vi försöka skriva några låtar men dessvärre utan Jens för han skulle vara Lucia eller vad han nu sa... Iii alla fall... Slipp slapp snut, ducka sikta skjut.