Ni alla snokare som väntat sååå länge...nu är det dags.

Jag kommer skriva i lite omvänd ordning, ungefär så som Hanna fick reda på saker och ting.

Vi lade ut från Mariestads hamn strax efter kl.19 på fredagskvällen. Vi skulle ut på räkkryssning med pappa och hans arbetskamrater, Hanna som inte ens tål räkor. Då det blåste på sjön fick vi gå en annan vända än vad som var tänkt från början. Istället för att åka runt Torsö så åkte vi ut på sjön för att sen vända och runda Torsö på sydsidan istället för nordsidan. Då fick vi veta att vi skulle passera Onsö, Hannas Elysium och Paradis. Vi passerar Onsö och damen är eld och lågor, helt ovetande om vad som skulle ske.

Så var det dags för mat. Skålar med räkor placerades ut på borden men Hanna fick kassler, allergisk som hon är. Själv så brottades jag rätt ordentligt med räkorna men det slutade med att jag åt mig mätt på ostmackor, dom hade iaf inga skal.

Så passerade klockan 21 och jag tyckte att det var dags. Jag tyckte "Ska vi gå ut på däck en sväng?". Och ut gick vi. Akterdäck var fullt med folk så vi gick en trappa upp dit där det var folktomt. Så satte jag Hanna på en bänk och gick ner på knä (traditionell romantiker, inte sant?) och höll ett kort men innehållsrikt tal. "Hanna Elina Sievers, vill du gifta dig med mig?" sade jag och fiskade fram ringarna ur innerfickan. Först då ramlade poletten ner för Hanna och hon bara fånlog. "Ja.". Så satte jag ringen på hennes finger och hon gjorde likadant tillbaks. Vi kramades mycket och pussades mindre så jag fortfarande var besudlad av räkor. Så gick vi ned till gästerna och gjorde frieriet officiellt. Klang och jubel! Några minuter senare kom pappa, som hade tagit sig en svängom på båten. Efter nån minuts indiskret handviftning insåg han vad som helst. Klang och jubel igen samt champagne! Ett par telefonsamtal senare så visste större delen av släkten vad som hänt.

Apropå telefonsamtal. På tisdagen före kryssningen ringde jag till min blivande svärfar och frågade om lov att gifta mig med hans dotter. "Är du inte riktigt klok?!" var det första han sade. Sen tyckte han "Mja, om du nu menar allvar så går det bra att du gifter dig med Hanna.". Så bar det iväg till guldsmeden, man måste ju ha ringar för att kunna förlova sig.

Hur tar man reda på sin partners ringstorlek utan att fråga? Man spelar dum och frågar "Vad önskar du dig i födelsedagspresent? Kläder? Smycken?". Hanna fyller år i november, tre månader senare. Men hon svalde betet och anade ingenting. Så en kväll då vi skulle sova frågade jag samma fråga igen och bad också om att få se vilka smycken hon har. Hon plockar fram sitt smyckesskrin och vi kikar lite. Hon provar sina ringar och av en lycklig slump så passar en av ringarna på ringfingret. Jag visar stort intresse kring just ringar och Hanna nämner faktiskt "Förlovningsring...!" i en mening. Okej, sov gott.

Hur skråen får man tag på ringen utan att hon vet om det? Det var ett stort orosmoment då jag absolut var tvungen att få tag på ringen morgonen efter så att jag kunde beställa ringarna så att "det blev gjort nån gång". Jag försäkrar mig om att Hanna sover (hon har en tendens att snarka). Jag smyger fram till hennes smyckesskrin och ska just lyfta upp det...då slår det i nånstans. "ABORT! ABORT!" tyckte den engelska delen av min hjärna och gav istället Hanna en puss god morgon. Så går jag ut i vardagsrummet och står och funderar, bligandes på ett papper jag just plockat upp, "Hur fan ska jag göra?". Då frågar Hanna "Ska jag köra dig till jobbet?". Det tackade jag absolut inte nej till. Då Hanna gjorde sig i ordning i badrummet, plundrade jag hennes smyckesskrin.

Så står jag hos guldsmeden för tredje gången. Första var ju för att kolla ringar, andra var för att beställa men jag var tvungen att ha ringstorleken vilket jag då inte hade. Vi fyller i en blankett, gör en delbetalning och hem åkte jag.

Hur kunde jag förklara alla besöken nere i stan, där jag väldigt sällan är? "Jag ska till frisören.", "Jag ska till Apoteket och hämta medicin." och "Frisören hade semesterstängt." är ett mindre urval av mina ursäkter.

Trots fjärilar i magen och en enorm vilja att berätta för hela världen så avslöjade jag ingenting för nån...mer än svärfar.

/"Reserverad åt Hanna Sievers" & "Reserverad åt Fredrik Josefsson".