Idag är det sex år sedan übergitarristen Dimebag Darrel bragdes om livet. En amerikansk psykopat hoppade upp på scenen under en spelning med Dimebags band Damageplan och sköt honom på nära håll. En total avrättning. Att det alltid är amerikanska psykfall som går bärsärk och skjuter ihjäl oskyldiga (om man bortser från nån enstaka finne eller kines). Sånt händer inte i Sverige. Jag menar...Alex Schulman, Mona Sahlin, Marcus Birro, Peter Jihde... Det hade varit skönt om gärningsmannen hade överlevt (han sköts ihjäl av en polis efter att ha avrättat ytterligare tre-fyra personer), då hade man kunnat tortera honom till döds istället. Han var inte värd en snabb död, den idioten.

Dimebag blev inte så gammal (säkert 27...) men han hann ändå sätta avtryck i många musikers hjärtan, likaså mitt. Det är en enorm tragedi att sånt får hända. Only the good die young, all the evil seems to live forever. Hans era i Pantera är smått legendarisk. Gillar man hårdrock så gillar man garanterat Pantera. Ack, ack. Jag som aldrig fick se Dimebag lira live. Men på sätt och vis kanske det var lika bra för man kan inte bli lika bra som Dimebag, då hade jag säkert lagt gitarren på hyllan helt och hållet.

Fortsätt lira feta licks där uppe, Dimebag. Vi behöver lite storm och åska här nere ibland. Black tooth!

http://www.youtube.com/watch?v=RVMvART9kb8